stora framsteg!
Vi startade dagen med sovmorgon, jag och Sebbe.
Speciellt Sebbe!! Honom väckte jag 20 minuter innan de stängde frukostbuffén =) Och efter en rejäl och stärkande frukost så var vi tvungna att packa ihop alla våra saker, för de hade inte plats för oss på hotellet längre! Sen har vi gått runt hela långa dagen utan att veta vart vi skulle ta vägen nu till kvällen. Vart sitter hon nu och bloggar då?, undrar du säkert... Jodå, efter några turer hit och dit, så har vi tillsist äntligen fått ett rum i Ronald McDonalds Hus! Hur gött va inte det då!? Vi slapp sova i bilen =)
Så prick klockan 17 klev vi innanför dörrarna här, redo att checka in. Här verkar det bra, man får laga sin egen mat i gemensamma kök, och man umgås med andra i allmäna utrymmen. Titta på tv, spela spel, barnen kan leka. Sen finns det tvättstuga så man kan även tvätta sin tvätt! Dock så kan vi tyvärr inte säga så mycket om huset ännu, vi har knappt varit här... Vi slängde ihop lite mat förut, innan vi stack upp till Max igen. Vi har precis kommit "hem" nu, ska försöka komma i säng i tid ikväll.. Sköterskorna säger att det kommer att bli en lång och tuff dag imorgon...
Max har gjort stora framsteg idag! I förmiddags när vi kom andades han nästan helt på egen hand. Han hade inte vaknat än, han fick fortfarande morfin, men han var betydligt ytligare i sin sömn. Han for runt i sängen och sprattlade som bara den. De tog även bort två av de tre dräneringsslangarna som han hade. Ett stort framsteg! Sen mellan 12-13 är det vila i salen, så vi gick och tog lite fika, och gick en sväng. När vi kom upp igen strax efter ett så hade de tagit bort respiratorn!! Så nu andas han helt för egen maskin, endast lite syrgas som stöd! Toppen tycker vi! Och han verkar må bättre av det, betydligt lugnare och mer stilla.
Han far runt en del i sängen nu, han försöker rymma!!
Foten är på väg ut...
Sover med syrgasmasken som närmsta granne
Dock så har han börjat känna sig hungrig nu, och eftersom de inte vill ge honom för mycket mat på en gång, så får han yttepyttelite mat i taget och det tycker Max inte om! För tillfället får han nöja sig med 15 ml var fjärde timma!
Ett framsteg till (framför allt för mamma som har absitens) är att Max fick komma ur sängen!
Jag fick hålla min bebis i famnen igen!!!! ÅHHH va gött!
Nu ikväll när vi var där så vaknade han faktiskt upp, och tittade på oss! Åhh va härligt det var att se hans små blåa ögon igen! Fastän han va ju ganska groggy! Han va inte vaken speciellt länge, efter ett par minuter så sov han igen. Nu får han inte längre så mycket morfin, som jag har fattat det så har de dragit ner nästan helt med det. Han fick en Panodil som smärtstillande... Bra, det går åt rätt håll...
Nu pratar de om att han ska få åka ner till avdelningen imorgon. Härligt. Det ser vi fram emot. Och det är därför som sköterskorna säger att vi ska se till att va ordentligt utvilande imorgon, för då kommer Max vara vaken, och kräva lite mer av sin mamma och pappa än att stå bredvid sängen och klappa lite =) Men det gör ingenting, det längtar vi verkligen efter!!
Tur att pappa kan roa sig oxå, på barnsjukhuset!!!
I foajén finns det här balla piratskeppet!
Nepp, nu ska vi runda av här tror jag.. TACK så mycket för alla kommentarer! Det värmer gött att höra att ni tänker på oss. Fortsätt gärna kommentera, det ser vi fram emot varje gång vi startar datorn!
Kram och godnatt! // Ida
Speciellt Sebbe!! Honom väckte jag 20 minuter innan de stängde frukostbuffén =) Och efter en rejäl och stärkande frukost så var vi tvungna att packa ihop alla våra saker, för de hade inte plats för oss på hotellet längre! Sen har vi gått runt hela långa dagen utan att veta vart vi skulle ta vägen nu till kvällen. Vart sitter hon nu och bloggar då?, undrar du säkert... Jodå, efter några turer hit och dit, så har vi tillsist äntligen fått ett rum i Ronald McDonalds Hus! Hur gött va inte det då!? Vi slapp sova i bilen =)
Så prick klockan 17 klev vi innanför dörrarna här, redo att checka in. Här verkar det bra, man får laga sin egen mat i gemensamma kök, och man umgås med andra i allmäna utrymmen. Titta på tv, spela spel, barnen kan leka. Sen finns det tvättstuga så man kan även tvätta sin tvätt! Dock så kan vi tyvärr inte säga så mycket om huset ännu, vi har knappt varit här... Vi slängde ihop lite mat förut, innan vi stack upp till Max igen. Vi har precis kommit "hem" nu, ska försöka komma i säng i tid ikväll.. Sköterskorna säger att det kommer att bli en lång och tuff dag imorgon...
Max har gjort stora framsteg idag! I förmiddags när vi kom andades han nästan helt på egen hand. Han hade inte vaknat än, han fick fortfarande morfin, men han var betydligt ytligare i sin sömn. Han for runt i sängen och sprattlade som bara den. De tog även bort två av de tre dräneringsslangarna som han hade. Ett stort framsteg! Sen mellan 12-13 är det vila i salen, så vi gick och tog lite fika, och gick en sväng. När vi kom upp igen strax efter ett så hade de tagit bort respiratorn!! Så nu andas han helt för egen maskin, endast lite syrgas som stöd! Toppen tycker vi! Och han verkar må bättre av det, betydligt lugnare och mer stilla.
Han far runt en del i sängen nu, han försöker rymma!!
Foten är på väg ut...
Sover med syrgasmasken som närmsta granne
Dock så har han börjat känna sig hungrig nu, och eftersom de inte vill ge honom för mycket mat på en gång, så får han yttepyttelite mat i taget och det tycker Max inte om! För tillfället får han nöja sig med 15 ml var fjärde timma!
Ett framsteg till (framför allt för mamma som har absitens) är att Max fick komma ur sängen!
Jag fick hålla min bebis i famnen igen!!!! ÅHHH va gött!
Nu ikväll när vi var där så vaknade han faktiskt upp, och tittade på oss! Åhh va härligt det var att se hans små blåa ögon igen! Fastän han va ju ganska groggy! Han va inte vaken speciellt länge, efter ett par minuter så sov han igen. Nu får han inte längre så mycket morfin, som jag har fattat det så har de dragit ner nästan helt med det. Han fick en Panodil som smärtstillande... Bra, det går åt rätt håll...
Nu pratar de om att han ska få åka ner till avdelningen imorgon. Härligt. Det ser vi fram emot. Och det är därför som sköterskorna säger att vi ska se till att va ordentligt utvilande imorgon, för då kommer Max vara vaken, och kräva lite mer av sin mamma och pappa än att stå bredvid sängen och klappa lite =) Men det gör ingenting, det längtar vi verkligen efter!!
Tur att pappa kan roa sig oxå, på barnsjukhuset!!!
I foajén finns det här balla piratskeppet!
Nepp, nu ska vi runda av här tror jag.. TACK så mycket för alla kommentarer! Det värmer gött att höra att ni tänker på oss. Fortsätt gärna kommentera, det ser vi fram emot varje gång vi startar datorn!
Kram och godnatt! // Ida
Kommentarer
Postat av: mamma
Bra att vi kan följa Max och er,med vad som händer..Tur att pappa hitta något oxå..Visst var det härligt att hålla om lillemannen igen..Puss & kram mamsen
Postat av: Elin Ekenstierna
Vad skönt att det går åt rätt håll! Vilken känsla det måste vara att få hålla om Max igen, efter den svåra prövningen. Jag kan bara föreställa mig hur det måste kännas, att bara kunna stå bredvid och titta på, utan att kunna göra något för sitt barn. Ber för er, och att det ska fortsätta i samma riktning! Många pussar och kramar Elin Pelin!
Postat av: m som i mona
Vad härligt att höra att allt gått bra!!Jag har allt varit lite nervös för hur det har gått men med en sån fighter som Max verkar vara så behöver jag ju inte vara det längre!
Det där skeppet verkar ju känner jag allt igen!!Nea har varit där några ggr och lekt under årens lopp...Krama Max från mej och ha det bäst!!
Trackback
